Marita Norin, mynt och medaljer.
Det är enkelt att presentera Marita som konstnär. Jag brukar säga att hon har gjort tiokronan du har i börsen – och då är hon plötsligen känd för de flesta. Hon brukade själv skämta om att hon och Kungen hade samma visitkort och hon menade då att hennes signatur fanns under kungaporträttet. Ett privilegium som konstnären bakom ett mynt har. Så om ni hittar tiokronor som är utgivna mellan 1991 och 2001 så hittar ni hennes signatur där.
År 2001 ändrades designen på myntet. Konstnären Ernst Nordin fick göra ett nytt porträtt på Kungen och Marita Norin fick göra en förändrad design på myntets baksida – eller valörsidan som det heter. Kungen ville att valspråket, FÖR SVERIGE I TIDEN, skulle flyttas till valörsidan och det arbetet gjorde Marita i sin arbetsstuga som numera heter Skulpturum. Det kom stora tallrikar i gips från Myntverket i Eskilstuna och på dessa graverade hon in valspråket.
Det stora originalet i gips togs sedan om hand av Myntverkets personal som förminskade det. Formgivningen graverades in i stycken av stål som härdades och gjordes till stämplar som var hårda nog att föra över mönstret till små bitar av metall. Mynten kom som runda, blanka ämnen och lämnade fabriken som betalningsmedel. Vi är glada att Sverige har behållit tiokronan fastän många av de andra mynten försvinner ur cirkulationen och ersätts med nya, under 2016 och 2017.
Jag gjorde en utställning över Maritas produktion av mynt och medaljer på vårt lokala bibliotek i Sorsele under 2015. Den blev så bra så den finns numera att hyra som en vandringsutställning. Skriv en rad åt mig om du är intresserad av att ställa ut ”Vad har pengar med hantverk att göra?”
Offentlig konst i Sörmland
Marita berättade att hon fick göra sjutton offentliga uppdrag i Sörmland under en ganska kort period av sitt liv. En skulptur hon tyckte mycket om att göra var denna, kallad Mor och barn eller mor med barn, som står utanför sjukhuset i Katrineholm. Hon fick argumentera en bra lång stund för direktionen ville att kvinnan och barnet skulle stå med ansiktet in mot ytterdörren. Marita menade att kvinnan på inga villkor var på väg in, hon hade varit inne och på väg ut från sjukhuset efter en lycklig tilldragelse.
Direktionen gav med sig och kompositionen – sjukhus och skulptur fick ett bättre budskap till allmänheten, tycker jag. Ett sjukhus är till för att man ska kunna gå därifrån med livet i famnen.
Kulturarvet från Sörmland i Ammarnäs.
Skulpturen står alltså i brons i Katrineholm, men vi har sparat originalet i gips i vårt kulturhus – Kärlekens Tröskloge, i Ammarnäs. Här står också några andra original som blivit bronser på olika platser – delar av Vingåkersvalsen i Vingåker, Djäknen från stadsbiblioteket i Strängnäs och Freja från fontänen utanför servicehuset Smedjan i Flen.
Skulptören gör alltså ett original – och då pratar vi om en hel skulptur i gips. Originalet åker till gjuteriet, där gjutaren gör en bronsavgjutning. Bronsen går till beställaren, men gipsen kan konstnären behålla. Marita behöll gipsen till Mor och barn och tog den med sig hit till Ammarnäs.
Mera om konstverken.
Det här är adressen till mitt kontor: reception snabela bertejaure punkt se. Jag kan i mån av tid svara på frågor om hennes konst. Om du är på besök i Ammarnäs och vill boka en tid för guidad visning av Skulpturum så kan du ringa mig på min mobil 070-6110301. Där svarar jag på dagtid.
Välkommen då!