Beskrivning
”Pärbacksgubben” blev arbetsnamnet för den här formgivningen. Nu kallar vi den bara för Potatisbacken i brons. En hyllning till nybyggarna som lyckades odla potatis i växtzon åtta och bärga en överlevnad trots att det anses omöjligt. Medaljen kan köpas till en arbetsmyra som behöver uppmuntran eller till slitvargen som redan har allt, utom en medalj.
Kort sagt, belöningen till sotiga eldsjälar.
Potatisbacken i brons levereras i en liten påse av skinnimitation och den är präglad på Svenska Medalj AB i Eskilstuna, där också Nobelmedaljen tillverkas. Porträttsidan av medaljen visar Nybyggaren Nils Johansson, som anses vara den som påbörjade odlingen i den backe som kallas Potatisbacken.
På valörsidan, eller kort och gott andra sidan, visar Marita Norin sin version av odlandet i Potatisbacken idag. Ivriga kvinnor hukar bland plantorna och rensar ogräset, medan karlarna står vid staketet och samtalar. En utsträckt hand visar fram en del av årets skörd – mandelpotatisar från backen som gjorde att byn kunde överleva.
Berättelsen om Potatisbacken.
Istiden lämnade kvar fyra kullar i fjällbyn Ammarnäs. En av dessa blev, av en händelse, ett berömt potatisland. ”Pärbacken” kallar vi den, eller Storbacken.
Storbacken finns avbildad i geografiböckerna i alla länder. År 2000, lagom till nationaldagen, fick vi besök i vår stugby från Australien. Det var två professorer från universitetet i Sydney och de ville bland annat ställa frågor om företagsamheten i byn. Men, de angav som orsak att de mest av allt ville se Potatisbacken – och därför valt att åka just hit. (!)
Under 2004 gjorde Marita Norin denna formgivning, för att hedra de nybyggare som började odla potatis, trots att det inte gick. Jodå, man hade försökt och när frosten under en odlingssäsong tagit alla potatisplantorna var det sorg i familjen. I andra byar kunde man få skörd av den attraktiva jordfrukten. Men det verkade vara omöjligt här.
Av en händelse hade några potatisar ramlat utanför hinken och hittat en plats på sidan av backen, långt från den bördigaste jorden närmast kyrkan. Och dessa plantor hade klarat sig. När det här blev känt i Ammarnäs så röjde man upp hela backen och delade in den i lotter. Varje familj av någon storlek fick en del av backen att odla. Så viktig var potatisen. Så viktig var överlevnaden.
Idag har det gått mera än hundrafemtio år och familjerna har förändrats mycket på den tiden. Några bor inte längre kvar på orten och andra har med ålderns rätt slutat att kliva i backen för att sätta, kupa, rensa ogräs och skörda. Kort sagt – det är inte så gott om odlare i dag. Kanske finns en ledig plats åt dig?
Bilden växer fram.
Marita tog fasta på att man visste namnet på den förste odlaren. Och han finns avbildad på ena sidan av medaljen. En ung ortsbo fick agera modell och stod på ett av våra konferensbord och låtsades gräva med en lång linjal för att kroppsrörelserna skulle bli bra.
På andra sidan ser vi odlingen idag – hur kvinnorna hukar och gräver ogräs i sängarna i backen och hur gubbarna står vid staketet och samtalar. Ja, den historien väcker viss munterhet i byns kvinnliga befolkning.
Vi säljer bronsmedaljen som en souvenir för området och tio kronor av priset går till Gautsträsk byalag som ansvarar för backen idag.
Här nedanför finns bilder på hur originalen i lera såg ut. Från utställningen ”Vad har pengar med hantverk att göra?” (2016)
Potatisbacken i brons kommer i en liten påse i skinnimitation (10 cm hög) och själva medaljen är 4,5 cm i diameter. Den väger cirka 50 gram och är lackad med klarlack för att bronsen inte ska tappa sin lyster i kontakten med luften. Du får den sänd i ett rekommenderat brev och faktura medföljer försändelsen. Frakten kostar 89 kronor totalt, även om du beställer flera souvenirer vid samma tillfälle och vill ha alla levererade till samma adress. Leverans till flera adresser kostar givetvis en frakt per försändelse.
