Om Marita Norin

Bild på medalj 1975
Berättelsen om kvinnan och ansvaret för den hållbara utvecklingen.

Marita Norin föddes 1943 i Eskilstuna. Hon är konstnären bakom vår svenska tiokrona, representerad i varje plånbok sedan 1991. Hon har formgivit 17 olika mynt och medaljer samt 17 olika offentliga verk som ”Mor med barn” i Katrineholm, ”Djäknen” i Strängnäs och ”Vingåkersdansen” i Vingåker.

1993 flyttade hon till Ammarnäs i Lappland där hon debuterade som författare med boken ”Vad har kärlek med känslor att göra?”. Hennes utställning heter SKULPTURUM och är bl.a. hemmet för ”Vindelälvan” ett kvinnligt väsen som hedrar den fria Nationalälven Vindelälven. Marita utforskade i sin konst människors känsloliv och sammanfattade sina erfarenheter i devisen: Kärlek = IQ.

Marita Norin blev Ammarnäsbo 1993 och all hennes konst flyttade hit 1997 då lokalen Skulpturum öppnade. För Ammarnäsborna är hon känd för sin hyllning till Potatisbacken (2004) – en medalj i brons – och för designen av Vindelälvan (2001) – en symbol för kvinnlig kraft, kvinnligt företagande och för den fria Vindelälven. Men redan 1975 hade hon speglat kvinnans kraft i sin konst.

Medalj till kvinnoåret 1975

Myntverket i Eskilstuna hade kontrakterat henne, en lokal konstnär, född i Eskilstuna och verksam bland annat som lärare på Eskilstuna Folkhögskolas estetiska linje. De behövde någon som kunde göra en formgivning till det av FN utlysta ”Kvinnoåret”. Marita formade sina original i lera, det material som hon kände till bäst, och Myntverket, som då hade gott om pengar, tillverkade utifrån hennes förlagor två olika medaljer under samma tema. På en av dem, berättar Marita om behovet av den kvinnliga kraften i världen, om ansvaret för barnen och för att leda den manliga kraften tillbaka till den ekologiska sidan av verkligheten. Ett budskap som är lika aktuellt idag – som då.

Marita Norin blev världsberömd i hela Sörmland. Hennes formgivningar var kända för en bred publik och bilder på henne förekom ofta i tidningarna runt Eskilstuna och Flen. Det hände att turisterna som kom hit till Ammarnäs och klev ur sin bil på vår parkering vid Vindelåforsens Stugby, direkt gick fram till henne för att hälsa på henne under glada och förvånade utrop som: ”Nämen, är det Marita Norin?”

När hon flyttade till fjällbyn Ammarnäs tog hon med sig stora delar av det Sörmländska kulturarvet i form av skisser och gipser – original till sådana verk som: Vingåkersvalsen, Faun och Freja, Djäknen och Kalle Nämndeman. Dessa finns att se, på en visning i Skulpturum.

Hon tog också med sig originalet till den svenska tiokronan, en design hon fått göra på exklusivt uppdrag av Myntverket i Eskilstuna redan 1985. (Utgiven 1991)

I Ammarnäs fick hon göra ändringar i designen år 2001, då tiokronan förnyades. En scannad version av skissen till den förändringen ser ni här nedanför. Vi är glada över att hennes mynt finns kvar, nu idag, (2017) då alla svenska mynt ska förändras – utom tiokronan.

Skiss till tiokronan

Hon arbetade under många år inne i Skulpturum, med sitt författarskap och sina formgivningar. Bland annat formade hon en medalj till minne av Astrid Lindgren. Hon höll kurser för byborna i hur man gör skulptur och vi lånade en keramik-ugn från ett studieförbund. Det var rena änglavakten att vi inte brände upp våra lokaler när de små skulpturerna skulle upp till tusen grader. Termometern på ugnen hade allt för många år på nacken och värmen gick lika mycket nedåt golvet som uppåt taket. Några bordsskivor förkolnades. Och vi fick veta att brandvarnaren fungerade.

Några år arbetade Marita i material som frigolit och trä, men hennes behov av en egen ateljé blev så stort att en vän gav henne en ugn och jag såg till att bygga om en av stugorna. Från 2005 hade hon tillgång till denna ateljé och kunde återuppta sitt arbete med lera i full skala. Hon kallade det att hon gjorde Hembränt. Mellan 2005 och 2010 deltog hon i flera utställningar i sina ”gamla jaktmarker” i Sörmland. Under 2010 blev hon inbjuden att lämna förslag på de nya mynt som Sverige skulle tillverka i Finland. Hon påbörjade arbetet, men hennes hälsa gjorde det omöjligt att gå vidare. Hon började teckna och måla istället och långsamt förstod vi att en oundviklig förändring var på väg. Under 2013 gjorde hon ett antal skisser klara och vi reste ned till Svenska Medalj för att producera Vindelälvan igen.

Därefter tog någon som heter Alzheimer över hennes kreativitet.

Adlibris Marita Norin
Marita gjorde sitt ”bomärke” redan på sin första praktikplats – en reklambyrå i Örebro.

Sådana här texter brukade Marita själv författa. Hon var van att själv beskriva och visa sina alster. Men, idag är hon sjuk och kan inte skriva själv. Därför har jag tagit över pennan och fortsätter att beskriva hennes konst så att den fortsätter att finnas. Jag heter Urban Berglund och har varit Maritas följeslagare sedan 1991.

För dig som vill veta mera finns här en länk till Maritas CV: maritas cv.prn