Etikettarkiv: Marita Norin

Kvinnomedaljen från 1975 – och idag.

Idag på Internationella Kvinnodagen 8 mars 2021 kan det vara på sin plats att påminna om det av FN utropade Kvinnoåret 1975. Myntverket i Eskilstuna behövde en konstnär som kunde forma en medalj för att hedra detta år och uppdraget gick till Marita Norin.

Hon gick till verket med sitt favoritmaterial – leran. Efter ett antal prov att samla konstverk och symboler ur många tusen år på en och samma plakett hade hon fått fram ett original – och detta gjorde Myntverket en medalj av.

Kvinnomedaljen av Marita Norin från 1975. Foto: Urban Berglund

Maritas engagemang i Kvinnans rätt och kvinnors situation kom det här året till uttryck i två medaljer – den vi ser här är den ena. På denna bulliga och överflödande medalj förde Marita in kvinnornas historia, sett genom konstnärens ögon. Symboler och bilder samlade till en enhet, till en historiebok.

Som ni förstår så behöver dessa tecken en förklaring och den finns på bilden nedan.

Kvinnornas historiebok – symboler och urtida meddelanden. Från Myntverkets presentationsblad 1975.

En kvinnodag och ett kvinnoår, en kvinnokamp och en kvinnokultur – vad ska då vara meningen med detta? Varför ska kvinnans kultur lyftas fram? Ja, Marita hade en direkt mening med detta och hon berättade om sin syn på medaljens andra sida.

Kvinnan tar täten på vägen tillbaka till en ekologisk världsbild.

På den här sidan av medaljen ser vi inte kvinnans självbild, kvinnans historiska självförtroende eller kvinnokampen som något fritt svävande. Nej, här tar kvinnan täten för att leda in livet och människorna på en naturlig väg. Kvinnokampen har en mening, även i relationen till mannen. Ja, kanske rent av i synnerhet i förhållandet till mannen.

Som ni ser har mannen i bilden tappat fotfästet och faktiskt börjat röra sig ut ur sammanhanget – men kvinnan, med barnet och livet, tar klivet ned på marken och rör sig åt den sida där livets symboler tecknats – vattnet, groddarna, regnet och solen. Kvinnokampen är för Marita en fråga om en kamp för livet självt. Och det behöver vi män förstå, begripa. Här börjar den hållbara utvecklingen.

Bilden gjordes 1975 och berättelsen i bilden är lika aktuell idag 2021.

Låt oss fira kvinnornas dag. Hälsar Urban Berglund.

Filmen Skulpturum är här!

Äntligen har vi fångat foton och redigerat filmklipp och gjort det möjligt att presentera utställningen på en film som är en aptitretare.

Femtio kvadrat och femtio år – konstnärskapet komprimerat.

Du kan besöka Skulpturum i Ammarnäs för en guidad visning på plats. Jag kan baka ihop visningen med bilder och berättelser i Kafé Vindelälvan – då får ni en fin upplevelse av konst och samvaro

Vi kan genomföra en visning via länk också – kontakta mig för ett förslag på innehåll och kostnader för ett föredrag med live-visning på ZOOM.

Vill ni hellre hyra en utställning hem till er konsthall eller ert bibliotek? Alla hennes mynt och medaljer, finns packade i en stor koffert som går att hyra. I paketet ingår föredrag, bildvisning och alla hennes original till tiokronan, medaljerna för Barnåret, Kvinnoåret, Potatisbacken och det fina silversmycket Vindelälvan.

Det är jag, Urban Berglund, som ansvarar för utställningen idag. Ni kan nå mig på vardagar mellan 9 och 18 på telefon noll sju noll sexhundraelva noll tre noll ett.

Eller kontakta mig på reception at bertejaure punkt se.

Marita Norin, Nyköping 2007, Foto: Pelles Lusthus

Vad har pengar med hantverk att göra?

Katalog över mynt och medaljer.
Katalogen över Maritas mynt och medaljer pryder sin plats på varje skrivbord.

Under 2015 började jag sortera alla de gips-original som låg i kartonger och lådor i Maritas Skulpturum – och det visade sig vara många. Några var skisser och hade avslutats mitt i en tanke, andra var original och visade spår av väldiga ansträngningar och stor möda. Alla var handgjorda. Det vill säga att hon själv, med en liten vässad skruvmejsel, hade gröpt ur bokstäver och reliefer, ur gipsplattan som sedan blev originalet till t ex tiokronan.

Marita visade sin skruvmejsel för de förvånade teknikerna på Myntverket i Eskilstuna. Teknikerna hade långa rader med olika verktyg, som en tandläkare, för att gravera, gröpa ur, forma och skära i olika material. Men Marita hade gjort tiokronans original med en skruvmejsel lånad ur verktygslådan på hennes mors symaskin! Från den dagen var hon en maskot på Myntverket och en uppskattad formgivare.

För att hedra hennes noggrannhet och skicklighet, gjorde jag en utställning av alla dessa original och skisser. Det var stora gips-tallrikar och små silvermedaljer. Avgjutningar i brons och präglade smycken i silver. Alla från hennes hand.

 

Katalog över mynt och medaljer.
Det finns mycket att se och lära i denna katalog över Marita Norins mynt och medaljer.

Det finns många historier att berätta om varje formgivning. Och det kommer säkert att dyka upp flera, bara vi börjar prata om hennes produktion. En av dem handlar om hur hennes engagemang i kvinnokampen gav upphov till den tjocka silvermedaljen för Kvinnoåret, 1975. Här samlade hon in olika historiska symboler för det kvinnliga. Från grottmålningar och hällristningar och arkeologiska utgrävningar. Kvinnans historia fanns där – och på medaljen lyfte hon fram många exempel.

I Myntverkets arkiv över medaljer -troligen från större delen av nittonhundratalet – var lådan med just denna medalj omöjlig att stänga helt. Medaljen var helt enkelt för tjock för att rymmas i de färdiga fack som lådorna hade. Det var Maritas första arbete åt Myntverket – och det blev flera. Detta är vad katalogen och utställningen handlar om.

 

Vad har pengar med hantverk att göra - bild på katalogen.
Vad har pengar med hantverk att göra? – är frågan jag ställer i den här presentationen av de handgjorda originalen.

 

Det kommer en ny tid nu, i medaljernas värld. Borta är konstnärens ansträngningar att forma gipset med skruvmejslar. Nu trycker en designer på en knapp och datorn spottar ut något som kallas ”formgivning”. Borta är också de synliga livstecken som den mänskliga handen lämnar i materialet. Borta är formgivarens känsla för skönhet och formspråkets känsla för spänningar, obalanser och överraskningar.

Med ordet hantverk så menar jag att talangen och skickligheten hos skulptören kan ge formspråk som talar till oss som människor och som låter även bruksföremålen avslöja att någon varit där och skapat föremålet. En människa har talat via sina händer till mig, som ska hålla myntet i min egen hand. Jag skakar hand med någon, konstnären, varje gång jag betalar med myntet.

Vad blir kvar av det, nu när allt ska göras av datorer?

Som en hyllning till konstnären som gjorde betalningsmedel med en liten skruvmejsel så finns utställningen ”Vad har pengar med hantverk att göra?” att hyra.

Hyr den till din konsthall eller konstförening. Och fundera på vad hantverkets död gör med oss som människor.